Medans jag lagade min senaste upptäckta favorit fruckost - mannagrynsgröt med sylt- så fick jag ideen att skriva lite tankar om makt och kyrka...
Det är alltid lite komplicerat detta med makt och kyrka. Efter att jag en period stördes mycket av de manliga prästernas makt så kom jag till insikt att viss makt och hieraki är produktiv. Jag såg ett program på tv senast som tar upp frågan om livet i våra dagar. Tidigare så var samhället mer hierarkisk ordnat och man tittade uppåt för att efterlikna andra men numera i moderna samhällen så tittar människor horisontellt till andra för att se, förstå och kanske ta till sig nya ideer och efterlikna andra.
I den sist nämnda ser jag både möjligheter och faror. Detta i våra tider är en nödvändig möjlighet som har skapats och som har sin effekt på människors identitet. Globaliseringens, och mångfalden effekter är viktiga drivkrafter i skapandet av det postmoderna samhället. Då skapas kanske en mer akut nödvändighet att söka en tro, en mer stabil identitetsform och att finna en eftersom allting blir så flyktig, ostabilt och osäkert. Dock är faran stor att man väljer fel beroende på vilken livssituation man befinner sig i och vilka strukturella hinder man har och vilka möjligheter och vilken kunskap.
Därför menar jag att jag kan se kyrkans/prästernas makt till viss del i ett nytt ljus. Men det går så klart inte komma förbi frågan om behovet av kvinnliga präster. Det har under länge period varit problematsik för mig personligen att det både i katolska kyrkan och ortodoxa inte finns kvinnliga präster. Jag kan inte på ngt sätt acceptera en sådan hierarki som är mansdominerad. Jag har förståelse för kyrklig hierarkin, i alla fall i den ortodoxa formen och inte i den katolska, men jag accepterar inte en sådan ensidig mans monopoliserad sådan som har negativa effekter på människor och kyrkan.
Jag tror att många kvinnor skulle må bättre i både katolska kyrkan och ortodoxa om vi kunde se kvinnliga präster. Relationen med Gud skulle bli mer genomskinlig och kyrkan skulle blomma. Det är faktisk hämmande med det nuvarande läget, ingen vill lyssna från kyrkornas sida och Anden kvävs delvis inom kyrkan, det är min personliga uppfattning i alla fall.
Jag har långa erfarenheter av prästers maktutövning i kyrkan, inte nödvändigtvis alltid för att jag är kvinna utan för andra anledningar som har med kyrkoregler att göra. Hur många gånger har inte detta påverkat mitt andliga liv negativt, detta är mitt vittnesbörd om maktens negativa effekter även om jag tycker att viss makt är nödvändig och positiv.
De belönings och staffmekanismerna som skulle kunna finnas i olika församlingar som jag har haft kontakt med senaste veckorna kan vara alltför genomskinnliga för mig och det kan bli alltför störande.. så nu är detta min fundering när jag är med olika församlingar.. jag vet inte om jag överdriver.. men så är det.. dessutom så kan jag själv tillräckligt mycket om tro och bibel för att kunna avgöra vilken maktutövning är positiv och vilken sort är mer p.g.a. människors behov av kontroll över andra..
Slutpåängen och sammanfattningen för mig är att allt detta har bevisat för mig att det man inte gör i frihet det gör man inte i kärlek heller och detta skapar synder. Man måste vara fri i relationen med Gud annars det kan leda till avgudadyrkan, om man inte är fri då kan man inte älska och kärlek är grundläggande i våran kristna religion. Likaväl som tron och hoppet som kan inte blomma förutom i frihet..
Men det är också livsviktigt att man känner till och följer de grundläggande trosuppfattningarna och dogmerna om man ska utveckla sin tro och sin frihet i rätt riktning, och detta kan vara en lång process som kräver tålamod, tid och kärlek.
