Jesus/Gud på korset- en Gud, en männiksa och en man som har låtit sig bli korsfäst, hängd på korset som är en vanära, en brottslings lott- en man som låter sig erövras av de starka, maktfulla i samhället, en man som inte utövar makt, dominans och våld på något sätt annat för att ge makt åt de svaga, stärka de sjuka och ge mer plats åt kvinnorna. Jag anar någon slags kvinnlighet hos Kristus på Korset, även om man utifrån ett vetenskaplig perspektiv, tror, vilket jag också gör till stor del, att språket är konstruerat och därmed att den konstruerar vårt medvetande utifrån språkliga och sociala konstruerade skillnader mellan manligt och kvinnligt vilka bygger på tolkningar av dem biologiska skillnaderna som har tillskrivits olika värden, som hög/låg, torr/fuktig, full/tom, aktiv/passiv och som organiserar våra varseblivningar både som kvinnor och män, vilket i sin tur ger en slags kraftfull bekräftelse åt dominansförhållandet mellan manligt och kvinnligt eftersom våra konstruerade varseblivningar överenstämmer med den objektiva dikotomiska organiseringen av all socialt liv. (Bourdieu, 1999).
Men om jag låtsas för en stund, att mitt medvetande inte innefattas av denna dikotomiska varseblivning, som i den objektiva existensen den ges olika värden, så vill jag se det kvinnliga hos Jesus på korset. Han, även om det att han benämns med det masculina i det språkliga, så har han inte utövat makt eller våld mot de som korsfäste honom. det betyder att han hade en manlig roll som motsvarar varken dåtidens eller nutidens uppfattningar om manlighet, makt, styrka och inte minst dominans. Jag tvivlar inte på att det stog i hans makt att försvara sig själv men gjorde inte det ändå. Jag försöker inte exotisera det feminina eller essecialisera det som även i våra dagar offras och försvagas på manlighetens universella dominansens altare. Det som är intressant här är att Jesus, mannen och Guden på samma gång har omkulkastat manlighetens grunder. Jesus, mannen/människan och Guden, har tagit de svagas sida, har gjort sig till ett med dem, han själv var "svag" på korset tills han dog. Korset är Guds styrka..genom korsets makt får vi också makt över våra liv..
Hur kan olika kyrkor fortfarande påstå att att p.g.a. Jesus var man, att Gud har valt en son och inte en dotter, därför borde präster vara män, eftersom de företräder honom. Hur kan manliga präster fortfarande använda sin makt och dominans för att utesluta kvinnor från prästerskap, kvinnor som genom historien har setts som farliga, irrationella, passiva, hotfulla, och ännu idag ses av kyrkan på samma sätt, när Gud som blev människa har själv varit ett offer och dött och avböjt att använda någon slags makt och dominans för att innesluta alla i sitt rike, i sin männsklighet, gudomlighet och goda makt. " Dem som tror på honom får rätten/makten att vara Guds "söner"/döttrar.. Joh: 1) Vad splelar Jesus biologiska kön för roll i sammanhanget, om hans genus, könsroll, inte motsvarar en stereotyp manlig roll som förväntas av honom och som än idag förlägs på honom för att legitimera en manlig struktureringsprencip som utesluter kvinnor eftersom de kan utgöra ett hot mot den manliga prästerskapets dominans, privilegier och företräde för alla tolkningar som folket och kvinnorna ska internalisera om allt möjligt stort och smått i vardagen och livet i allmänhet.
Thursday, November 20, 2008
Wednesday, November 19, 2008
Hedersrelaterad förtryck och våld, sexualitet och kyrkans lära
Jag tänker inte skriva så mycket om ämnet utan jag önskar en slags diskussion om det.
Inom de minoritetsgrupperna som har en kristen förankring (för att inte tala om muslimer för tillfället) och som har en förankring i mellanöstern så förekommer det förtryck och våld i hederns namn. Kristna svenskar kanske har det problemet också, fast inte på samma sätt.. även när det handlar om våld och förtryck av och mot icke kristna så har det många gånger med heder att göra eftersom det handlar då om kvinnors sexualitet, vad de får göra och inte göra..
Min diskussionfråga är: Hur kan de olika orientaliska kyrkorna aktivt motverka heders förtryck och våld bl.a. när de predikar om sexuella relationer, utan att ändra så mycket på sin lära? Går det ihop? Fungerar det? Vad görs idag mot detta av dem? Hur mycket görs det? Vill de olika kyrkorna göra något överhuvudtaget?
Jag önskar flera kommentarer i frågan..
Inom de minoritetsgrupperna som har en kristen förankring (för att inte tala om muslimer för tillfället) och som har en förankring i mellanöstern så förekommer det förtryck och våld i hederns namn. Kristna svenskar kanske har det problemet också, fast inte på samma sätt.. även när det handlar om våld och förtryck av och mot icke kristna så har det många gånger med heder att göra eftersom det handlar då om kvinnors sexualitet, vad de får göra och inte göra..
Min diskussionfråga är: Hur kan de olika orientaliska kyrkorna aktivt motverka heders förtryck och våld bl.a. när de predikar om sexuella relationer, utan att ändra så mycket på sin lära? Går det ihop? Fungerar det? Vad görs idag mot detta av dem? Hur mycket görs det? Vill de olika kyrkorna göra något överhuvudtaget?
Jag önskar flera kommentarer i frågan..
Monday, November 10, 2008
Kvinnors uppoffring- naturlag eller social konstruktion
Är det inte ett förtryck att skapa diskurser som fokuserar mycket mer på kvinnors uppoffring än männens? Varför detta fokus på kvinnor? Vore det inte mycket mer rättvist att fokusera på männens uppoffring också, på samma sätt som kvinnors?
Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.
Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.
”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”
Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.
Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.
Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.
Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.
Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."
Kvinnors och mäns kön är nästan alltid tagna för givna för vad de synes vara. I många människors ögon så beror allting hos kvinnor och män på deras natur eller på det ”faktum” att Gud skapade dem så. Medan vi glömmer att vi alla har blivit socialiserade i våra kulturer i hur vi ska vara kvinnor och män och hur vi ska bete oss manligt respektive kvinnligt.
Vi brukar till exempel säga tuffare saker till pojkar när de slår sig själva. Till flickor brukar vi säga mjukare saker. Det finns skillnad i valet av ord mellan när vi pratar till en pojke eller till en flicka. Detta påverkar därmed deras identitet. Dagispersonal videofilmades med anknytning till projektet Tittmyran/Björntomten som leddes av Ingemar Gens. Journalisten Stephan Mendel-Enk skriver om detta.
”Innan kamerorna sattes upp sa sig personalen vara övertygad om att de i stort sätt behandlade pojkar och flickor lika. När de efter några veckor fick se vad kamerorna fångat trodde de inte sina ögon. De såg att de konsekvent lät pojkarna gå före flickorna. De såg att de nästan enbart kommunicerade med flickorna, till pojkarna gav de order och fick kommandon tillbaka. De såg att flickorna blivit som ställföreträdande dagispersonal. De hjälpte pojkarna att knyta skorna och knäppa jackorna. Under lunchen servade de pojkarna med allt de behövde på matbordet eftersom de hade lärt sig att deras grymtningar kunde betyda sånt som ”skicka mjölken” .”
Denna socialisering i olika roller som också är hierarkiskt ordnade, finns i skolor, genom media, familjen, kompisar och kyrkan. Socialt konstruerade manliga egenskaper är mer värderade än motsvarande kvinnliga. Barnen växer i dessa olika roller genom en socialiseringsprocess som är lika lång som deras ålder då de blir vuxna. De ser på sig själva, sina roller och på varandra genom talet om manligt och kvinnligt, som har olika symboliska, diskursiva och ekonomiska värden i samhället. Språket som är socialt skapat formar deras identiteter i en ojämlik olikhet. Detta blir i våra ögon det som är naturligt och som Gud har skapat, medan vi egentligen omskapar diskursen och dess verkningar på våra identiteter när vi använder den som det enda legitima och möjliga för oss som kvinnor och män.
Dessa olika roller som ger olika mycket makt åt män och kvinnor ger följaktligen olika möjligheter och olika begränsningar. Den oskrivna regeln om den socialt och historiskt konstruerade kvinnorollen som moder, som den som tar hand om det mesta i hemmet, härrör från en outtalad diskurs om självuppoffrande kvinnor som utstrålar glädje och godhet, allt för familjens skull. Under början och mitten av 1800-talet producerades enorma mängder skrifter i hela Europa på alla språk för att instruera kvinnor i vad hustrurollen, moderskapet, och hushållsarbetet innebar. De fick ansvara, genom denna socialisering i ”kvinnliga roller”, för familjens moral och hela samhällets moral och stabilitet. Katolska kyrkan underströk ständigt att kvinnor var mödrar och använde familjen som grund för religiös, moralisk och samhällelig konservatism. Denna roll är idag fortfarande förväntad nästan bara av kvinnor både i samhället och inom de olika kyrkorna.
Denna ensidiga betoning på kvinnors uppoffrande moderskap och hemmaroll, är en del av exploateringen av kvinnor, som majoriteten i samhället och dess olika institutioner är ense om. När man genom diskurser skapar en sådan ojämlikhet så påverkar detta kvinnors möjligheter till mer personlig utvecklig på andra plan, samt påverkar deras hälsa. Om jag ska använda mig av kyrkans språk så är detta en synd mot kvinnor och mot Gud själv eftersom det begränsar kvinnan och hennes utrymme och därmed hennes personliga utveckling, och det hindrar att andra aspekter av kvinnors mänsklighet kommer till uttryck och blommar.
Kyrkorna har ansvar idag mer än någonsin för att införa en del av kvinnoperspektivet i kyrkans diskurs och lära, genom skrifter och predikningar. Men jag antar att varken katolska kyrkan eller ortodoxa kyrkorna vill det, för att prästerna tycker att det inte behövs. Eller har jag kanske fel? Vill inte manliga präster tala istället för kvinnor och om deras mänskliga behov, som om kvinnor inte kan yttra sig, och som om männen i kyrkan förstår kvinnorna mer än vad kvinnorna förstår sig själva? Och har en del kvinnor blivit så socialiserade i dessa roller att de inte ser någon skillnad? Jag hoppas att man inom de olika kyrkorna kan skilja mellan vete och agnar, mellan det som är rättvist mot kvinnor, och mellan ett sätt att tolka bibeln som utgår från en manlig blick som får kvinnor att stagnera. Vi borde fokusera mindre på modersrollen, och mer på papparollen och på en jämställd fördelning av hemarbete, genom predikningar och olika kyrkliga skrifter.
Vad är det som hindrar? Vissa saker är så självklara att jag har väldigt svårt att se någon motsättning med bibeln. Eller är dessa åtgärder kanske hotfulla eftersom de skulle ge mer utrymme för kvinnor och mer frihet? Blir familjen automatiskt hotad av det då? Har inte kristna kvinnor lika mycket förnuft som kristna män? Kvinnor har genom historien alltid setts som ett hot mot männen, mot deras privilegier och maktposition, och som ansvariga för familjens och samhällets moral. Att inte ta upp kvinnors perspektiv i de olika kyrkorna är att utöva makt och osynliggöra problem, och halva kyrkan/ornas behov, om kvinnor nu verkligen räknas som en del av kyrkans kropp - Kristus."
Subscribe to:
Posts (Atom)