Friday, October 24, 2008

Makt, kyrka och balans

Medans jag lagade min senaste upptäckta favorit fruckost - mannagrynsgröt med sylt- så fick jag ideen att skriva lite tankar om makt och kyrka...

Det är alltid lite komplicerat detta med makt och kyrka. Efter att jag en period stördes mycket av de manliga prästernas makt så kom jag till insikt att viss makt och hieraki är produktiv. Jag såg ett program på tv senast som tar upp frågan om livet i våra dagar. Tidigare så var samhället mer hierarkisk ordnat och man tittade uppåt för att efterlikna andra men numera i moderna samhällen så tittar människor horisontellt till andra för att se, förstå och kanske ta till sig nya ideer och efterlikna andra.

I den sist nämnda ser jag både möjligheter och faror. Detta i våra tider är en nödvändig möjlighet som har skapats och som har sin effekt på människors identitet. Globaliseringens, och mångfalden effekter är viktiga drivkrafter i skapandet av det postmoderna samhället. Då skapas kanske en mer akut nödvändighet att söka en tro, en mer stabil identitetsform och att finna en eftersom allting blir så flyktig, ostabilt och osäkert. Dock är faran stor att man väljer fel beroende på vilken livssituation man befinner sig i och vilka strukturella hinder man har och vilka möjligheter och vilken kunskap.

Därför menar jag att jag kan se kyrkans/prästernas makt till viss del i ett nytt ljus. Men det går så klart inte komma förbi frågan om behovet av kvinnliga präster. Det har under länge period varit problematsik för mig personligen att det både i katolska kyrkan och ortodoxa inte finns kvinnliga präster. Jag kan inte på ngt sätt acceptera en sådan hierarki som är mansdominerad. Jag har förståelse för kyrklig hierarkin, i alla fall i den ortodoxa formen och inte i den katolska, men jag accepterar inte en sådan ensidig mans monopoliserad sådan som har negativa effekter på människor och kyrkan.

Jag tror att många kvinnor skulle må bättre i både katolska kyrkan och ortodoxa om vi kunde se kvinnliga präster. Relationen med Gud skulle bli mer genomskinlig och kyrkan skulle blomma. Det är faktisk hämmande med det nuvarande läget, ingen vill lyssna från kyrkornas sida och Anden kvävs delvis inom kyrkan, det är min personliga uppfattning i alla fall.

Jag har långa erfarenheter av prästers maktutövning i kyrkan, inte nödvändigtvis alltid för att jag är kvinna utan för andra anledningar som har med kyrkoregler att göra. Hur många gånger har inte detta påverkat mitt andliga liv negativt, detta är mitt vittnesbörd om maktens negativa effekter även om jag tycker att viss makt är nödvändig och positiv.


De belönings och staffmekanismerna som skulle kunna finnas i olika församlingar som jag har haft kontakt med senaste veckorna kan vara alltför genomskinnliga för mig och det kan bli alltför störande.. så nu är detta min fundering när jag är med olika församlingar.. jag vet inte om jag överdriver.. men så är det.. dessutom så kan jag själv tillräckligt mycket om tro och bibel för att kunna avgöra vilken maktutövning är positiv och vilken sort är mer p.g.a. människors behov av kontroll över andra..


Slutpåängen och sammanfattningen för mig är att allt detta har bevisat för mig att det man inte gör i frihet det gör man inte i kärlek heller och detta skapar synder. Man måste vara fri i relationen med Gud annars det kan leda till avgudadyrkan, om man inte är fri då kan man inte älska och kärlek är grundläggande i våran kristna religion. Likaväl som tron och hoppet som kan inte blomma förutom i frihet..

Men det är också livsviktigt att man känner till och följer de grundläggande trosuppfattningarna och dogmerna om man ska utveckla sin tro och sin frihet i rätt riktning, och detta kan vara en lång process som kräver tålamod, tid och kärlek.

14 comments:

Anonymous said...

Problemet i Svenska Kyrkan är ju att makten finns hos dem som inte är vigda och i många fall knappt ens tror på Gud; i teologiska frågor borde all makt och härlighet tillkomma dem som har Jesu Kristi uppdrag att förvalta sakramenten och tolka Guds ord, biskoparna, och i andra hand prästerna.

Rita said...

Hej och tack för din kommentar..

Jo, det är ett allvarligt problem om makten finns hos dessa människor. Men jag har inte riktigt koll på detta i svenska kyrkan kan du tydliggöra?

För mig så tycker jag att när det gäller Guds ord så kan i princip de som har lagt tid och energi på att både förstå Guds ord och låta den påverka deras vardagsliv, ha möjlighet att delta i tolkningen av Guds ord i ljuset av de grundläggande dogmerna.

Att förstå bibeln och studera den borde alla som är kristna ägna tid åt och inte bara att man ska alltid få det uppifrån.

Det är viktigt med att biskoparna och prästerna finns och jobbar med detta, men jag tycker inte alls att vi vanliga troende har någon brist i denna möjlighet annat än vår egen brist i försök, ansträngning och regelbundet arbetet i detta.

Anonymous said...

Hej igen! Ja, både på lokal nivå i församlingar och på högsta nivån i kyrkomötet, i domkapitel (som har hand om överklagningar, disciplinärenden m.m.) är det lekmannatjänstemän och kyrkopolitiker som har den största makten. Det är alltså politiker och inte de apostoliskt vigda prästerna och biskoparna som har den yttersta makten över kyrkans lära. Jag är i och för sig med i
http://www.frimodigkyrka.se/
men det är det enda alternativet som sätter den kristna tron första rummet, det är väldigt många präster som är aktiva där, och man vill i princip avskaffa sig själva, ge sig själva mindre makt, och så bör det vara.

Vad jag tror vore bra för katolska och ortodoxa kyrkan vore om man öppnar diakonatet för kvinnor, eftersom det ju bara är en ordningsfråga nu när det finns ett ständigt diakonat igen. Med kvinnliga diakoner, och fler kvinnliga lektorer så blir den manliga dominansen inte så stor, även om präst- och biskopsämbetet även fortsättningsvis är förbehållet män.

Rita said...

hej,

När det gäller ortodoxa kyrkan i Libanon till ex så har man inte emot kvinnliga präster. Det finns en tiskrift som är kyrkans egen och de har sagt det offentligt i den.

men jag kan förstå om de tycker att det är inte dags än med detta, folket är inte förberedda och så har man redan en del befintliga problem med vissa manliga präster som är låg utbildade osv..

Men jag tycker ändå att det är ganska bra att de tycker det även om man inte pratar så mycket om det..

sedan tror jag att det kan finnas skillnader i detta mellan olika ortodoxa kyrkor och jag tror inte att detta beror på ngn troslära utan det beror helt enkelt att vissa kyrkor är mer patriarkala beroende hur dess folkhistoria och politik ser ut i övrigt och influenser från andra håll..

Jag tror att syrianska ortodoxa kyrkan skulle aldrig tänka sig det, men jag är inte helt säker..

Rita said...

nej det låter inte så bra om det är så i svenska kyrkan..

Jag kikade på länken lite snabbt, det lät bra..

tillhör du svenska kyrkan?

Anonymous said...

Hej! Ja vad jag menade var alltså inte att man skulle öppna för kvinnliga präster utan för kvinnliga diakoner.

Ja jag är med i Svenska kyrkan, men det ligger väl i farans riktning att det blir en konversion till katolska kyrkan så småningom. Jag är också engagerad i Arbetsgemenskapen Kyrklig förnyelse http://www.kyrkligfornyelse.org/start/index.shtml
och Oasrörelsen
http://www.oasrorelsen.se/.

Är du ortodox från Libanon? Har faktiskt varit där, vet att folket där verkligen tar sin kristna tro på allvar och det är ju bra.

Rita said...

ja, jag tror jag vet vad du menar, men jag menar att det inte räcker med det utan det behövs kvinnliga präster.

Jag är döpt i ortodoxa kyrkan i Lebanon och firar gudstjänst i en ortodox kyrka här och tror mest på den kyrkas dogmer..

Anonymous said...

Ja vi kan vara överens om iallafall att det behövs kvinnor i kyrkan i olika sammanhang. Jag såg förresten lite på tv från en syrisk-ortodox gudtjänst förra söndagen. Ett problem är väl att det inte finns någon svensk-ortodox rit i Sverige, utan finsk-ortodox, rysk-ortodox och så vidare..och då ligger ju katolska kyrkan närmare, både när det gäller språk, liturgi och lite andra uttryckssätt..å andra sidan är ju ortodoxa kyrkan lite mindre dogmatisk, finns ju ingen ofelbarhetsdogm och så vidare.

Rita said...

Ja, vi kan vara överens om att det behövs mer kvinnor i de olika kyrkorna..

Jo det är synd att det inte finns en svensk ortododox kyrka I sverige, det finns en kyrka i uppsala, en grekisk ortodox som använder svenska språket, jag tror den är gammalkalendarisk, de är mycket strängare än den ny kalendariska som jag är mer van vid.. så jag är inte mycket för det hårda greppet ;)

Jag vet inte vad du menar med ofelbarhetsdogm..hos ortodoxa.. kan du förklara skillnaden med katolska, det vore intressant..

Anonymous said...

Alltså katolska kyrkans ofelbarhetsdogm, som antogs 1870 vid första Vatikankonciliet innebär att när Påven, ex cathedra, det vill säga offentligt och högtidligt, uttalar sig i trosfrågor så kan denna utsaga inte vara fel. Det har dock bara skett två gånger och det handlade om Mariadogmer. Denna ofelbarhetsdogm erkänner inte ortodoxa kyrkan.

Ja jag har läst om gammalkalendarikerna och har svårt att förstå hur det kan bli en sån schism bara för att man byter kalender..det har ju inte med någon troslära att göra egentligen..lite grann är de som de katolska schismatiker, inte så många, som inte erkänner påvarna efter Andra Vatikankonciliet för att de delvis ändrade moralläran och införde den nya mässordningen som är folkspråket (lite andra mindre skillnader också).

Sen har jag läst också att gammalkalendarierna är väldigt stränga och gammaldags i moral- och klädselfrågor också. Men du har huckle då när du är i kyrkan?

Rita said...

Jo, de är stränga och gammaldags i moralfrågor och klädsel, men jag går inte hos dem. Jag har gått där en väldigt kort period men strängdheten störde mig, dessutom så kände jag mig kontrollerad av prästen vilket förstörde Guds upplevelsen för mig då.. kravet var ju också att man ska ha tjol som kvinna när man är i kyrkan..

Jag har ingen huckle när jag går i kyrkan eftersom jag går hos nykalendariska grekiska kyrkan.

När det gäller ofelbarhetsdogmen så tycker jag att det är mycket bra som det är i ortodoxa kyrkan.

Dessutom så finns det mindre hierarki i ortodoxa kyrkor och man förespråkar mer mångfald. Mångfald i tolkningar av bibeln är också ok, men man kan inte säga vad som helst utan man måste ha studerat den på något sätt. Det är mer jämlik relation mellan ledningen och medelemmarna i den är vad det är i katolska kyrkan och det tycker jag är bra.

Anonymous said...

Hej igen! Ok jag trodde att man hade hucklen även där..jag såg en gudtjänst på tv från syrisk-ortodoxa kyrkan och där hade kvinnorna det (eller det kanske heter något annat, är genomskinligt)..likadant har jag sett att på katolsk mässa sä är det en del, men inte alla, som har huckle.

Ja jag tror nog att det finns en hel del saker som är bättre inom ortodoxa kyrkan, samtidigt, så känns liturgin och musiken främmande och jag känner mig inte lika delaktig..men det är väl en vanesak också tror jag.

Rita said...

Det är oftast lite äldre kvinnor som bär sjal eller vad den nu heter..i de olkika församlingarna. jag tror inte att det är ett måste även för dem.. jag är inte uppväxt med sådana måsten i alla fall, även i Lebanon.. men äldre kvinnor vill ha det av vördnad för Guds hus.. och så..

Om vi hade kristen ortodox liturgi på svenska, så tror jag att det skulle kännas bättre för dig då, det är också kanske en vane sak särskilt om det handlar om ngt sen unga ålder.

Det är så synd att vi inte har det på svenska jag tror att en del svenskar som inte tror skulle ha stor nytta av det så småningom, så det är trist att det är så..

I grekiska kyrkan vill de inte översätta det även om grekisk folk förstår kanske inte så mycket mer än vad jag förstår i och med att det är på nytestamntlig grekiska och det är inte så många som kan det tror jag. men ngn dag så ska jag lära mig lite mer än bara några meningar..

Anonymous said...

Ja vad man kan tycka är att det borde vara en ortodox kyrka i Sverige på sikt..svenska är ju vårt språk och inte grekiska, arameiska, arabiska, serbiska eller latin..bara betydelsen är den samma kan Gud inte ha någon emot om man säger det på svenska istället för något annat språk.